att vara trettio
Om man tänker mycket på döden, har man en trettioårskris då? Jag tror att jag har en kris. Jag kommer på mig själv att tänka att jag borde bleka tänderna. Å åka på sjutton resor i sommar med mina tjejkompisar. Å att jag faktiskt minnsann KAN ha trekantsbikini i år också, trots att jag är trettio. Navelpiercingen är min enda "vilda grej" så den vägrar jag ta bort. Ja, å sen tänker jag på döden. Att jag ska dö. (pepparpeppar ta i trä) Nån gång kommer jag dö.
Fast sen kommer jag på att jag bor i korridor, och sover i en 80cmsäng. Dricker ur plastmuggar och har två gafflar. Aldrig gör saker i god tid och har varken icakort eller ccopkort. Det är ju inte särskilt vuxet så då borde jag, om man tänker logiskt, vara ganska långt från döden. Annat hade det ju varit om jag hade man å barn och familj och radhus och trädgård och handlede på icamaxi å hade fredagsmys på fredagarna framför tv:n, och vuxenmys på lördagkvällarna (en gång i månaden iaf). Då är man väl i stort sett fem minuter från graven?
I alla fall. Jag tror jag har en kris. Stay tuned.
Kommentarer
Trackback
