hejironi

När man blir en ihopjävel, då ska man minsann bli ett "vi". Man är inte längre ett jag, man är ett vi. Man är inte ett singular utan ett plural. Man är två. Man sitter ihop. Man kan inte fatta egna beslut utan att diskutera det med sitt bihang. "Jag måste kolla bara med Lasse att han inte planerat nåt för kvällen, eller lagat mat, annars är jag LÄTT med på AW." Var enda minsta lilla beslut skall först pratas igenom. "Men älskling, ska vi verkligen köpa en mellanmjölk? Ska vi inte köpa en minimjölk?" Sen ska man ha äckliga smeknamn på varandra som Lillbumbi och skorphjärtat. ÄRLIGT. Måste man bli en tönt för att man blir ihop? Man ska para sig med andra par, sitta och äta middag och prata om hur det är att vara ett par. Man ska gå på stan och vara maximalt i vägen genom att gå i snigelfart och hålla om varandra OCH det värsta av allt med handen i partnerns bakficka. Man är alltid mer i vägen när man är plural. Sen ska man hålla på och hångla i tid och otid på offentliga platser. Man ska stirra in i varandras ögon och se fånig ut. Gärna på restaurang, med tända ljus, och självklart ska man hålla handen fast man sitter med ett bord mellan. Man måste sitta bredvid varandra jämt annars dör man.

Vet ni vad förargelseväckande beteende är? Det är det ni gör när ni parar er ute bland folk. Jag blir förargad. På ert beteende. Verkar jag bitter? Jaha.