hejironi

Man vet att man har ett patetiskt liv när man tycker det är kul att ha tvättstugan på en fredagkväll tillsammans med sin vän och granne. Va mysigt vi ska ha det ikväll. Köpa en godispåse och allt. När man dessutom står på coop och ska välja godis med sin granne och vän och inser att man pratar som om man vore gifta genom att säga vi vi vi och även berätta för sin vän vilka godisar hon tyckte om sist. Ja då vet man. Att man lyckats med livet.

Måndag: Promenad-jobb-promenad-sova.

"Du är ganska svart eller vit va? Arg eller glad? Hat eller kärlek? "

Att gå powerwalk med Mikael när man båda två går på diet är en upplevelse. Första kilometern går vi mest å svär. Åt människor. Människor som är i vägen, som pratar för högt, som går konstigt, som existerar. Sista kilometern går vi och svär ännu mer och ännu högre. Åt personer vi ogillar. Åt varandra. Jag älskar att jag har en vän som är argare än mig, och som hatar samma människor som jag, men bara liiiite mer. Då känner jag mig som en fin människa.

Skor som heter five fingers. Bara namnet säger väl allt. Jag hatar dem. Så urbota jättefånigt att gå omkring i sockiplast med tår. Skor. Eller strumpor. Inte barfota. Inte fivefingers. Inte flip-flops. Inte sandaler. Jympaskor eller strumpor på gymmet. För fan.