arg

Jag vet att det inte hjälper mig. Men fan va arg jag var på snön i morse. Trött och med morgonhumör som en drake med pms. Snöstorm. Sjuttifem meter snö. Varje steg fram är som två steg bak. Snön blåser in innanför huden. Jag var så förbannad att jag skulle kunna döda. Men eftersom man inte kan döda snö, eller vara arg på snö, så var jag arg på alla människor på tunnelbanan. OCH alla människor på t-centralen. Sen var jag arg på alla kunder. Å lite arg på mina kollegor. På eftermiddagen gick det över lite. Tror det var cocacolan och kexchokladen som gjorde det. Efter jobbet var jag hos Rossi på middag, å hon var arg. Så då vara jag tvungen att bli arg igen. För min skull. För hennes skull. För snön. För fittfanhorvintern. Men nu är jag ganska ok. Kommer nog bli arg på min bäddmadrass när jag ska gå och lägga mig. Kommer nog bli arg för att jag inte kommer kunna sova. Å för att jag kommer behöva gå upp och kissa när jag lagt mig. Och för att det verkar som att mina grannar har fest. Kan folk sluta ha fest? Det är vinter. Då ska man vara arg på snön å sl å mörkret å kylan. Vet hut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0